Ctrl Alt Delete

Omstart. På alla plan. Det ska jag ägna år 2017 till.

Det är den 1/1 2017 idag. Lördag. Gårdagen, nyårsafton tillbringade jag själv med barnen. En mysig dag och kväll som avslutades med att vi ”snyltade” på alla andras fyrverkerier i grannskapet.

Nyårsafton brukar innebära nyårslöften och omstarter för många. Ibland halvt på skämt, ibland mer på allvar. För min del är det nästan så mycket allvar det kan bli. Det trodde jag absolut inte för ett år sedan. Då hade jag en ny familj med två bonusbarn och ett nytt jobb på rätt väg i karriärsstegen. Vad som hände sedan  får jag nysta i steg för steg här på bloggen. Som terapi, typ. Får se om det är någon som ids hänga med på den resan, eller ännu hellre den som komma ska, omstarten.

Med omstart på alla plan menar jag mig själv, min hälsa, mina barn, mitt hus, mitt arbete och säkert andra saker som jag inte kommer på just nu.

Först av allt blir mitt arbete. Mer om det nästa vecka. Idag är jag i alla fall innerligt glad att jag ska ha jullov en vecka till. Jag är INTE redo att gå tillbaka till jobbet imorgon. Idag blev dagens projekt att rasta ungarna, mina två söner på 6 och 8 år, i en närbelägen park. Belöningen fick bli varm choklad och lussebullar (även om minstingen föredrog banan framför bulle). Jag är BÄST på att göra varm choklad. O’boy-pulver göre sig icke besvär! Kram på er, och ett Gott Nytt 2017.

IMG_5697

Continue Reading

Det spritter

Ja, det känns nästan lite fånigt men kanske också typiskt ”svenskt”. Att varje dag den här årstiden förundras över vårens lågintensiva men samtidigt självklara frammarsch. Kanske för att det ÄR mars! Den elfte idag, för att var exakt. Första dagen då jag hörde koltrasten. Den satt högt upp i en lind utan löv i en park på min väg till förskolan. Talgoxen har varit igång i flera veckor. Först lite försiktigt men på sista tiden redan före gryningen. När jag vaknade härom natten var min första tanke ”Åh, nej! Nu börjar årstiden när man ska vakna kl 03:23 av en ihärdig talgoxe på någon kvist ca 30 cm från det nattöppna fönstret”.  Jag ångrade genast min spontana tanke, för jag har ju längtat efter våren. Och det är alltid lika sorgligt när fågelsången klingar av mot slutet av juli.

I morse vaknade min yngsta redan kl 5. Jag skulle ändå upp och jobba en stund och han ville prompt se på TV. Det är så sällan han får råda över TV:n, som yngst av fyra. Min äldsta vaknade kl 6, så visst har vårljuset gjort något även med dem. Sedan oktober har jag fått lirka dem ur sängen på nåder vid 06:30. Dessutom är alla glada och glättiga och vill gärna gå ut en stund på tomten innan det är dags att krångla sig in i bilen för avfärd mot stan och skola/förskola.

Jag var själv väldigt uppåt hela morgonen. Ända tills jag träffade på en renhållningsarbetare (sophämtare?) som fått för sig att jag blockarat hans väg när jag parkerat för att lämna i skolan. PMS och för lite frukost var inte vad han hade väntat sig att möta just den här morgonen. Men det tar vi i ett annat inlägg…!

Vår ute, vår inne, vår i hjärta, vår i sinne.
Vår ute, vår inne, vår i hjärta, vår i sinne.
Continue Reading

Vårkänslor

Jag älskar vinter med vit snö och blå himmel och sol. Eller bara vinter med snö. Häromdagen var det 8 plusgrader och fåglarna kvittrade. Det känns fel i grunden, men kroppen är en organism som ändå reagerar på detta med vårkänslor. Mungiporna dras uppåt och hakan likaså. Allt hukande och ruggande förbyts i ledigt svängande och nyupptäckande av omgivningar.

Continue Reading