Latest Posts

Bra start på veckan

Eller egentligen ett bra slut på förra veckan, men då är det ju lite mer bäddat för en bra start, eller hur? I onsdags var det ”bytesdag”, vilket innebär att mina söner kom till mig och ska var här en vecka. Då är det slut på sötebrödsdagar i form av göra lite som man vill med tiden och istället inrutas livet efter hämtning/lämning i skolan, aktiviteter och middagsplanering. Och tillagning, förstås. Om det ändå räckte med att bara planera middagarna!

Onsdag, torsdag och fredag swishade förbi med faslig fart för att sedan göra tvärstopp i en kö på Essingeleden på fredag eftermiddag. Vi skulle åka till landet och det skulle tydligen resten av Stockholm också. Men redan efter Aspudden rullade det på fint. Det var några som krockat och blockerade två körfält där. När antalet körfält halveras på Essingeleden en fredag eftermiddag, ja då blir det snabbt VM i långtidsparkering.

På landet väntade mamma med middagen nästan färdig och bastun igång. Jag kunde alltså kliva direkt från bilen in i en varm bastu och därefter till dukat bord! Ni som tror att en yacht i Monacos hamn är lyxigt har inte provat på bastu och färdig middag efter en veckas vardagslogistik.

Lördagen spenderades med utelek i snön, besök på korv- och brödfestivalen i Stallarholmen och sedan mer bastu och fondue till middag. Och mello förstås! Alltså jag är inget mello-fan direkt, det stora nöjet är att se det tillsammans med barnen. Lite förvånad är jag dock att JAG fick lära dem att shuffla! Den här fyrtiotaggaren med numera obefintlig kondis utklassade både åttaåringen, tioåringen och deras mormor i shuffle. Skönt att fortfarande vara bäst på någonting!

Söndagen bjöd på mer utelek, lite längdskidor och pulkaåkning i ”backen”. Backen den berömda vägen nedför en rullstensås på väg till vårt hus. Just vintertid brukar man tillbringa mer tid i diket än på själva vägen. Men eftersom den är långt ifrån ära och redlighet och därmed även sand- och saltbilar är den perfekt för vintersport. Bilar finns det heller inga, vi är bara några få som har hus här. Fortare än vad någon hade lust med var det dags att packa bilen och styra kosan hemåt igen. Minstingens har ridlektion på söndagar och pga VABruari har vi inte varit där på länge. Men det gick jättebra och han var överlycklig. Jag med!

Idag var det lite segt att komma ur sängen men alla var vid gott mod och hjälptes åt och till slut kom vi iväg. Vi blev 10 min sena till skolan men det fick vara godkänt, för ingen hade gråtit.

 

Vad glad jag blev nu!

Av en slump hittade jag foton från mitt hus som jag flyttade ifrån för ett halvår sedan ungefär. Vad fint det var, jag hade nästan glömt! Ett trettiotalshus, som tyvärr fått förskräcklig fasad och fönster på tidigt åttiotal. Men invändigt fanns fina golv och spegeldörrar kvar och då finns ju så kallad potential! Det var väl inte tanken från början att helrenovera men ju mer vi skalade bort desto mer ville vi göra det grundligt. Och alltså skalade vi bort ännu mer… Därefter tog det fyra år för mig att få det fint igen. Jag skriver ”vi” skalade bort, för då ägde jag huset med min exman. Lagom till huset var nästan helt nedrivet inuti stod det klart att vi skulle skiljas. Det var inte pga huset, huset var snarare det sista halmstrået. Vi kunde inte sälja det i befintligt skick utan att förlora ordentligt med pengar, så jag köpte ut honom och flyttade in själv. Det är en lång historia som jag ska skriva mer om sedan. Men nu njuter vi av hur fint det blev!

Köket, hemmets hjärta. Luckorna är omlackerade och golvet har jag målat själv. Bänkstommarna höjdes till modern arbetshöjd. Till vänster står gamla diskbänkskåpet som jag flyttade på för att ge plats åt diskmaskin (som inte syns i den här bilden).

 

Från köket kommer man till vardagsrummet via dörren till vänster. Dörrhålet var förbyggt och dörrbladet stod i källaren när huset köptes. Golvet är gammal parkett som slipats och vitpigmenterats. Kaminen är ny. Det fanns en gräslig en från tidigt åttiotal som jag ersatte.

 

I fil med vardagsrummet fanns ett TV-rum (som var matrum när huset köptes). Dessa två rum var otroligt ljusa och härliga i nästan rakt söderläge.

 

Det här var nog mitt favoritrum, pojkarnas rum på övervåningen. Tapeten är helt underbar!

 

I mitt sovrum satsade jag på en rejäl färgklick. De som köpte huset av mig rollade över den med vit färg innan de ens flyttat in. Fegisar, haha! Men kolla golvet! Det saknar jag. Och tapeten.

Joråsatte…

Ojdå… om jag hade vetat när jag skrev förra inlägget hur år 2017 verkligen skulle bli 🙂

Det blev sjukskrivning för utmattningssyndrom i stort sett hela året och mer därtill. Först på 75% från slutet av januari och sedan heltid från strax efter påsk. Och jag är fortfarande heltidssjukskriven! Men nu är jag någorlunda på benen igen (bokstavligen) och har börjat ett rehabprogram på en stressmottagning. Förhoppningsvis börjar jag arbeta på 25% i maj.

Hoppas i alla fall att det blir tredje gången gillt nu med den här bloggen. Ett inlägg per år är lite skralt om man vill ha trogna läsare, haha. Jag har så många anteckningar i olika böcker och på lappar överallt hemma (de äldsta är tio år gamla!!) om saker att skriva om. Jag älskar ju att skriva! Men livet de senaste tio åren har inte riktigt medgett det och det är också  något jag skulle vilja skriva mer om här. I små portioner, förstås, hehe. Annats blir det nog tradig läsning. Men syftet är, förutom att dokumentera för mig själv, att kanske någon som läser kan känna igen sig.

Nu är det dags att för fjärde gången idag försöka ringa Försäkringskassan. Jag kommer inte ens till telefonkön utan ombeds att ”försöka senare”. Bara att djupandas och tänka på hur härligt väder det varit på sportlovet.

 

Ctrl Alt Delete

Omstart. På alla plan. Det ska jag ägna år 2017 till.

Det är den 1/1 2017 idag. Lördag. Gårdagen, nyårsafton tillbringade jag själv med barnen. En mysig dag och kväll som avslutades med att vi ”snyltade” på alla andras fyrverkerier i grannskapet.

Nyårsafton brukar innebära nyårslöften och omstarter för många. Ibland halvt på skämt, ibland mer på allvar. För min del är det nästan så mycket allvar det kan bli. Det trodde jag absolut inte för ett år sedan. Då hade jag en ny familj med två bonusbarn och ett nytt jobb på rätt väg i karriärsstegen. Vad som hände sedan  får jag nysta i steg för steg här på bloggen. Som terapi, typ. Får se om det är någon som ids hänga med på den resan, eller ännu hellre den som komma ska, omstarten.

Med omstart på alla plan menar jag mig själv, min hälsa, mina barn, mitt hus, mitt arbete och säkert andra saker som jag inte kommer på just nu.

Först av allt blir mitt arbete. Mer om det nästa vecka. Idag är jag i alla fall innerligt glad att jag ska ha jullov en vecka till. Jag är INTE redo att gå tillbaka till jobbet imorgon. Idag blev dagens projekt att rasta ungarna, mina två söner på 6 och 8 år, i en närbelägen park. Belöningen fick bli varm choklad och lussebullar (även om minstingen föredrog banan framför bulle). Jag är BÄST på att göra varm choklad. O’boy-pulver göre sig icke besvär! Kram på er, och ett Gott Nytt 2017.

IMG_5697

Det spritter

Ja, det känns nästan lite fånigt men kanske också typiskt ”svenskt”. Att varje dag den här årstiden förundras över vårens lågintensiva men samtidigt självklara frammarsch. Kanske för att det ÄR mars! Den elfte idag, för att var exakt. Första dagen då jag hörde koltrasten. Den satt högt upp i en lind utan löv i en park på min väg till förskolan. Talgoxen har varit igång i flera veckor. Först lite försiktigt men på sista tiden redan före gryningen. När jag vaknade härom natten var min första tanke ”Åh, nej! Nu börjar årstiden när man ska vakna kl 03:23 av en ihärdig talgoxe på någon kvist ca 30 cm från det nattöppna fönstret”.  Jag ångrade genast min spontana tanke, för jag har ju längtat efter våren. Och det är alltid lika sorgligt när fågelsången klingar av mot slutet av juli.

I morse vaknade min yngsta redan kl 5. Jag skulle ändå upp och jobba en stund och han ville prompt se på TV. Det är så sällan han får råda över TV:n, som yngst av fyra. Min äldsta vaknade kl 6, så visst har vårljuset gjort något även med dem. Sedan oktober har jag fått lirka dem ur sängen på nåder vid 06:30. Dessutom är alla glada och glättiga och vill gärna gå ut en stund på tomten innan det är dags att krångla sig in i bilen för avfärd mot stan och skola/förskola.

Jag var själv väldigt uppåt hela morgonen. Ända tills jag träffade på en renhållningsarbetare (sophämtare?) som fått för sig att jag blockarat hans väg när jag parkerat för att lämna i skolan. PMS och för lite frukost var inte vad han hade väntat sig att möta just den här morgonen. Men det tar vi i ett annat inlägg…!

Vår ute, vår inne, vår i hjärta, vår i sinne.

Vår ute, vår inne, vår i hjärta, vår i sinne.

Vårkänslor

Jag älskar vinter med vit snö och blå himmel och sol. Eller bara vinter med snö. Häromdagen var det 8 plusgrader och fåglarna kvittrade. Det känns fel i grunden, men kroppen är en organism som ändå reagerar på detta med vårkänslor. Mungiporna dras uppåt och hakan likaså. Allt hukande och ruggande förbyts i ledigt svängande och nyupptäckande av omgivningar.