Efter middagen stod plötsligt alla currykors i rätt vinklar och jag kunde ta mig ut i trädgården en sväng. Kvällen var lätt mulen, ljum och helt vindstilla. Den kändes liksom len och hela kroppen blev alldeles lugn och och varm.Man kunde höra grannars barn leka med varandra en bit bort. Jag kan knappt minnas när det senast kändes så här bra att greja i trädgården. Även om det alltid är avkopplande och återhämtande att pyssla ute har jag de senaste 9 månaderna varit gravidkrämpig och året före dess utmattningsförlamad. Men nu! Bebisen stoppade jag i vagnen och medan jag puttade till vagnen lite ibland eller körde en halv sväng på gräsmattan kunde jag plocka upp äpplen och sortera dem i slänga eller musta. Jag passade även på att ta bort blasten på potatisen, kratta undan nedfallna plommon och klippa gräset. Det sistnämnda medan bebisen stod en bit bort för att inte bli alldeles lomhörd. Vindstilla och ljum kväll Apropå potatisen kunde jag inte hålla mig från att peta bort lite jord och kolla om det …

Eller egentligen ett bra slut på förra veckan, men då är det ju lite mer bäddat för en bra start, eller hur? I onsdags var det ”bytesdag”, vilket innebär att mina söner kom till mig och ska var här en vecka. Då är det slut på sötebrödsdagar i form av göra lite som man vill med tiden och istället inrutas livet efter hämtning/lämning i skolan, aktiviteter och middagsplanering. Och tillagning, förstås. Om det ändå räckte med att bara planera middagarna! Onsdag, torsdag och fredag swishade förbi med faslig fart för att sedan göra tvärstopp i en kö på Essingeleden på fredag eftermiddag. Vi skulle åka till landet och det skulle tydligen resten av Stockholm också. Men redan efter Aspudden rullade det på fint. Det var några som krockat och blockerade två körfält där. När antalet körfält halveras på Essingeleden en fredag eftermiddag, ja då blir det snabbt VM i långtidsparkering. På landet väntade mamma med middagen nästan färdig och bastun igång. Jag kunde alltså kliva direkt från bilen in i en varm bastu och därefter …