Av en slump hittade jag foton från mitt hus som jag flyttade ifrån för ett halvår sedan ungefär. Vad fint det var, jag hade nästan glömt! Ett trettiotalshus, som tyvärr fått förskräcklig fasad och fönster på tidigt åttiotal. Men invändigt fanns fina golv och spegeldörrar kvar och då finns ju så kallad potential! Det var väl inte tanken från början att helrenovera men ju mer vi skalade bort desto mer ville vi göra det grundligt. Och alltså skalade vi bort ännu mer… Därefter tog det fyra år för mig att få det fint igen. Jag skriver ”vi” skalade bort, för då ägde jag huset med min exman. Lagom till huset var nästan helt nedrivet inuti stod det klart att vi skulle skiljas. Det var inte pga huset, huset var snarare det sista halmstrået. Vi kunde inte sälja det i befintligt skick utan att förlora ordentligt med pengar, så jag köpte ut honom och flyttade in själv. Det är en lång historia som jag ska skriva mer om sedan. Men nu njuter vi av hur fint det …